P. x Glauciifolium är en primärhybrid, alltså en korsning mellan p. gibbosum och p. lobatum som är två vilda pelargonarter. Korsningen gjordes av R. H. Jenkins 1822 eller tidigare.
Precis som p. gibbosum är stammarna knöliga men framför allt märks släktskapen på den nattdoftande blomman. Doften är inte lika sötsliskig som sin förälder (som doftar som skumbanan) utan mer parfymliknande.
P. x Ardens, framkorsad av Lee of Hammersmith, 1810, är en primärhybrid. Den har nästan magiskt röda blommor med svart mitt på kronbladen längst upp på ett jättelångt skaft.
Schotti är en spännande pellis med håriga grågröna blad och vinröda blommor och är en korsning mellan P.fugidum och P.lobatum, den har alltså samma föräldrar som P. x ardens.
Trots att den stått ute i regn och rusk hela sommaren så börjar den blomma nu på höstkanten… eller kanske just därför?
Men hur är det med staviningen, stavas det Px Schotti eller Px Schottii? …eller rent av Px Shotti?
P. x Fragrans Variegatum, är en brokbladig spot av P. x fragrans, och har precis börjat blomma här. Sorten kallas även ’Variegated Nutmeg’
P. Caffrum x. Diana är en favorit. Underliga blad och lika underliga blommor. Fullträff!
Den har två lägen, precis som min hårddisk vilken antingen är tom…eller full; CxD är antingen en ynklig stickling eller jätteplanta. Inget lagom mittimellan. Just nu är den över en meter hög och yvig så att jag inte når armarna runt bladverket.
Nillapillas Pelargoner 