Paton’s Unique

Patons Unique är en gammal sort. Redan 1870 såg den dagens ljus hos Paton. Den sägs vara en korsning mellan P. scabrum and P. graveolens vilket i så fall innebär att den även är en primärhybrid. Den har stora rödrosa blommor med mörkare fjädermarkeringar och ljus kant. Bladen är kraftigt flikiga och har en doft av… ja, hmm? Den ska dofta aprikos (därav det engelska namnet ‘apricot’) men det är betydligt mer kryddigt än så… pors kanske?

Min planta växte på höjden i somras… och blev jättestor! Men grenarna är rätt sköra, så jag klippte ner den innan jag flyttade in den i höstas. Att klippa på våren är däremot synd, för då klipper man av blomanlagen som bildas under köldperioden på vintern.

Paton's Unique  ©wermstedt/saikkonen

Bilderna skiljer lite i färg på blommorna… de har olika nyanser om plantan växer i skugga eller sol. Men det beror även på ljuset när man fota och kamerans inställningar .

 

P. sidoides

P.sidiodes

Små, små blommor på långa stjälkar. Faktiskt de längsta blomstjälkarna jag sett… de sträcker sig över till nästa bord och trassar in sig i doftpelargonerna där. Över en meter med dessa yttepyttesmå blommor längst ut! Blommorna finns i tre olika färgvarianter… lila, röd och svart. Men min svarta är rätt röd den också.

P. sidoides

Phyllis

Phyllis

Om man, som jag, älskar unikpelargonerna och dessutom gillar ett bladverk som är dekorativt, så är Phyllis mitt i prick. Den doftar i och för sig inget vidare, enligt pelargonböckerna är det aprikos men tonåringen och jag har enats om att den luktar bränd plast. Men vacker är den

Phyllis

Welling

Welling ©wermstedt/saikkonen

En del doftpelargoner har fantastiska blommor. Welling är en sådan. Den får stora varmröda blommor med mörka markeringar på de övre kronbladen. Doften på bladen är nog ingenting som man gör parfym av, den kan liknas vid en söt blandning av peppar och tallbarr. Welling såg dagens ljus hos Mrs Edna Popperwell 1984