En av de första pelargonerna som jag ropade in på tradera var Bornholm. Den har ju allt! Underbara röda rosenknoppar och fantastiska blad!
På verandan stortrivdes den …växte så det knakade och fick fina mosaikblad. Men det blev inga blommor, så ställde jag ut den i trädgården. Jodå, då kom blommorna… men regnet gjorde att de blev fula innan de slog ut. Dessutom fylldes den vackra ådringen av klorofyll så bladen blev helgröna. Så nästa sommar kommer Bornholm att få ”bo” under tak…i halvskugga.
Fantastiska Mr Wren, vilka underbara blommor han har. Klart cinnoberröda med vita kanter. Men han är en riktig tjurskalle och vägrar vanligtvis att blomma. Istället växer han gärna på höjden och bli ranglig… så man får toppa flitigt.
Han är en sk. sport (en spontan mutation) och hittades i en helröd planta i Californien hemma hos Mr (Max?) Wren i slutet av 40-talet.
Ett måste för samlaren… eller hur?
Mina fingrar har problem med hans namn… de brukar skriva bokstäverna i en annan ordning på tangentbordet … det blir gärna Mr Werm istället 😀
Bittans Frida är en cericeröd stjärnpelargon, framtagen av Birgitta Sergler i Tungelsta
Bittans Frida fick huvudrollen den 1:a april då hon med hjälp av bildredigerings-programmet Adobe Photoshop fick en helt annan färg än hon egentligen har. Visst hade det varit underbart med en pelargon med samma färg som blåsipporna… men än finns den ej. Här kan du se ”Blue Sensation” (April fool)
Det är lätt att tro att detta är en bild av en bukett tulpaner. Men det här är en blomklase från en pelargon, en klarröd tulpanpelargon med vita strimmor på utsidan av blommorna, som fått namnet Mrs Charles.
Eftersom tulpanpelargonernas knoppar aldrig slår ut, ser dess blommor ut som perfekta tulpaner. Bladen är lite tjockare och ofta buckligare än vanliga pelargonblad
Men enkelblommande är de inte, utan räknas som halvdubbla.
Enkla tulipaner däremot, sjöng Harry Brandelius om på 30-talet. Handen på hjärtat, har du nån gång hört hela texten?
Jag uppvaktar inte med rosor i stora fång
Konfekter uti kartong
Och ej med musik och sång
Och hellre dikta en vers på ett telegram
Jag blomster av detta slag räcker fram
Med en enkel tulipan uppå bemärkelseda’n
jag har den äran jag har den äran att gratulera.
Det har blivit så populärt och är så välment och kärt,
så jag är säker att innan kvällen det kommer flera.
En liten blomma så här planterad uti kruka kan säga mer
än Orrefors som är dekorerad med vita liljor och orkide’er,
Med en enkel tulipan uppå bemärkelsedan
jag har den äran jag har den äran att gratulera.
Man kommer med lister på guldur som nån ska få
men mig kan dom ej förmå att bidra och skriva på
Nej, jag går direkt till min vanliga leverenatör
Och sen jag min lilla uppvakning gör
Med en enkel tulipan upp på bemärkelsedan
jag har den äran jag har den ära att gratulera.
Det har blivit så populärt och är så välment och kärt,
så jag är säker att innan kvällen det kommer flera.
En liten blomma så här planterad uti kruka kan säga mer
än Orrefors som är dekorerad med vita liljor och orkide’er,
Med en enkel tulipan upp på bemärkelsedan
jag har den äran jag har den ära att gratulera.
av Jules Sylvain (musik) och Sven Paddock (text)
ps. Grattis Lasse på 50-årsdagen!
Många har säkert en pelargon som inte har något namn. Namnlappen kan ha ramlat bort eller så har man fått eller köpt plantan utan namn.
Visst kan man fråga runt och visa bilder i grupper på Facebook eller fråga de kunniga i Pelargonsällskapet men röda zonaler liksom den på bilden finns det så många av, att det kan vara svårt att få rätt namn.
Så jag kallar den bara ”ilses röda” efter personen som den kom från. Den är vacker, växer så det knakar och värd att äga trots att namnet inte är tillreda.
Vem bestämmer då namnen på pelargonerna? Jo, det gör den som får fram en ny sort. Det vanligaste sättet att få fram nya sorter är genom att så frön som blir plantor som är annorlunda än mammaplantan.
Apropå det. Har ni hört om dalslandsbonden som blev bjuden på fest och svarade:
– Om jag kan, så kommer jag inte. Om jag inte kan, så kommer jag.
Men det blir en helt annan betydelse om man sätter kommatecknet EFTER ordet ”så” istället. Och det var så han menade. Sådden alltså! … klart att han inte kan gå på fest om han ska så. Man kanske kan använda uttrycket även som ”pelargontant” 🙂
Zonalpelargonen Wantirna har enkla röda blommor och annorlunda, mycket dekorativa blad med ljusa bladnerver. Det vackra nätmönstret kallas nervbandsmosaik.
Bladmosaiken är egentligen en sjukdom. Ett svagt virus som dock anses vara harmlöst för växten. Men sår man frö från Wantirna blir det bara plantor utan mosaik.
Wantirna är även en förstad till Melbourne i Australien. Att pelargonen fått förstadens namn kan bero på att hon ”har sina rötter” hos Mrs I. Ives i Australien
Efter att ha varit på vernissage hos Abecita Konstmuseum i Borås och sett bland annat Hans Geddas fantastiska cirkusbilder, passar det perfekt med en liten pelargon som heter just ”Cirkus”.
Med sina rödvitrandiga blommor är pelargonen Cirkus en ögonmagnet! De vita strimmorna i de halvdubbla purpurröda blommorna har uppkommit när ett arvsanlag har förändrat sig. Man brukar kalla det att plantan har sportat. Om man rotar en gren som sportat kan man fått en helt ny sort. Cirkus togs tillvara på detta sätt hos Kabbarp 2003
Det finns fler pelargoner som heter eller har Cirkus i sitt namn. En ”Cirkus” med enkla laxorange blommor kommer från Gunilla Hagelin Nilsson och Jägershus Cirkus Erik har blommor av ”smultron-och-mjölk”-typ
Nillapillas Pelargoner 